De finansiella marknaderna har under 80-talet dominerat den svenska ekonomiska scenen. Till följd av stora budgetunderskott och låg investeringsvilja har nya finansmarknader och instrument vuxit fram i snabb takt. På några få år har kreditmarknaden med en ny penningpolitik förändrats från en genomreglerad sektor av ekonomin till en nästintill helt avreglerad marknad. Vid sidan om valutaregleringen återstår i dag i stort sett bara den strukturreglering, t ex banklagen , som anger spelreglerna för kreditmarknadens institutioner.
Introduktionen av nya finansmarknader och instrument har utsatt den gällande strukturregleringen för svåra prov. Vilka skyddsintressen står på spel? Hur ska de etablerade bankerna tillåtas konkurrera med nya finansiella företag om mer riskfylld kreditgivning? Utifrån kreditmarknadens tre fundamentala uppgifter – att omfördela sparande mellan hushåll och företag, att hantera risker och tillgodose behovet av ett fungerande betalningssystem – diskuteras i boken vilka skyddsintressen som är samhällsekonomiskt motiverade. Slutsatsen blir att regler endast behövs för att hålla isär allmänhetens inlåning från mer riskfylld verksamhet i bankerna. För att erbjuda ett fullgott insättarskydd diskuteras därför möjligheten att ersätta de traditionella regleringsformerna med ett försäkringssystem. Övriga delar av det finansiella systemet skulle därmed kunna fungera utan regleringar.
Valet av modell berör direkt finansinstitutionernas verksamhet och under vilka former de kommer att kunna utvecklas och erbjudas morgondagens finansiella tjänster. Därmed har modellvalet också avgörande betydelse för alla i näringslivet som kommer att efterfråga dessa tjänster.