Under ett par år av europeisk stagnation har den svenska ekonomin genomgått ett uppsving, där flera av de negativa trenderna har kunnat brytas. De två devalveringarna 1981 och 1982 har lett till en kraftig förbättring av vårt relativa kostnadsläge med växande marknadsandelar, stigande industriproduktion och stärkt bytesbalans som följd. Den fortgående försämringen av statsfinanserna har också kunnat hejdas. De positiva devalveringseffekterna börjar nu klinga av. Samtidigt försvagas USA-konjunkturen utan tecken på ett kompenserande uppsving i Europa. I detta läge börjar på nytt svaghetstecknen i den svenska ekonomin att visa sig: inflationen, kostnadstrenden, arbetsmarknadsläget och budgetsaldot ger åter anledning till oro.
Mot denna bakgrund ställs den ekonomiska politiken inför viktiga vägval, som blir avgörande för de framtida möjligheterna att skapa en varaktig stabilitet och tillväxt i den svenska ekonomin. SNS Konjunkturråd har denna gång sökt belysa ett antal principiella aspekter på uppläggningen av den svenska stabiliseringspolitiken. Finanspolitiken, penningpolitiken och lönebildningen granskas ur perspektivet av en alternativ ekonomisk-politisk regim, som lägger större tonvikt vid prisstabilitet, långsiktighet och trovärdighet.